- påfågel
- substantiv
1. påfugl (fugl)
påfågelsfjäder; påfågelsstjärt; påfågelsstupp
påfuglefjer; påfuglehale; påfuglehan
Svensk-dansk ordbog. 2013.
påfågel
Look at other dictionaries:
påfågel — s ( n, påfåglar) ZOOL … Clue 9 Svensk Ordbok
Pfau — Sm std. (9. Jh.), mhd. pfā(we), ahd. pfāwo, pfā(h)ō, as. pao Entlehnung. Wie anord. pái, ae. pāwa, pēa früh entlehnt aus l. pāvo, das seinerseits auf eine andere Sprache zurückgeht (Entlehnungsweg unsicher; der Vogel ist aus Indien nach Europa… … Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache
påfågelöga — s ( t, påfågel(s)ögon) ZOOL (el. påfågelsöga) fjäril … Clue 9 Svensk Ordbok
